Det är svårt att vara ung, tretton år och inte veta ifall jag kommer att fixa det eller inte. De har alltid varit viktigt för mig att bli någon annan än den svennen som har två barn och som måste gå till jobbet varje dag. De är inte jag. Jag är inte den personen, jag vill mer. Ifall jag lyckas genom fotbollen eller inte spelar faktiskt inte så stor roll. Jag vill bara bli någon som folk känner igen, någon som folk ser upp till. Fan heller att jag blir den som måste tänka så fort jag köper något för att säkert veta att jag har råd. De finns inte på kartan. Accepteras inte.